Kristi Himmelfärds Dag – en av frälsningshistoriens viktigaste högtider

Det här är en lika stor högtid som att fira Jesu födelse, att minnas påsken eller pingsten. Det som hände den här dagen är helt avgörande för vår frälsning och vår framtid.

För att förstå det som hände när Jesus lämnade lärjungarna och intog sijn plats på Faderns högra sida, måste man komma ihåg det som hände i det djävulska upproret. En av de främsta keruberna intill Guds tron vände sig mot Gud och ville ta makten och äran. Han blev besegrad och utkastad, men ockuperade vår del av universum, nämligen jorden (Luk 10:18; Judas brev vers 6; Första Johannes brev 5:19).
När Gud sände sin Son in i världen var det för att bli som en av oss och möta frestelser, prövningar, men bevara sin gudomliga helighet och därmed förbereda sig för att å mänsklighetens vägnar ta itu med djävulen, själv ta vår skuld och vårt straff, men fram för allt krossa ondskans makt (Hebr 2:14; 1 Petr 3:22).
När Jesus blev upptagen till himlen, intog han sin plats på Faderns högra sida och mottogs under jubel över den seger han vunnit (Upp 5:9-13). Tio tusen gånger tio tusen och ett tusen gånger ett tusen änglar, tillsammans med alla heliga, välkomnade Jesus som ”Lammet” som blev slaktat och nu efter uppståndelsen hade vunnit frälsning för hela mänskligheten. Kristi Himmelsfärds dag är en av evighetens största högtidsstunder – likt en kröningsdag.

Från sin maktposition ska nu Kristus regera tills segern är total och hela skapelsen, det totala universum, i alla avseenden, helt och fullt, lagts under Guds frid och försoning – ingenting undantaget – halleluja! (Hebr 2:7-9; 1 Kor 15:25-28)
Grundtextens ord för ”att regera”(basilêus eller bainô innebär sätta ner foten, gå… något pågår som ännu inte är genomfört). Fortfarande är ”hela världen i den ondes våld”.

När vi nu tillber inför Jesus, var medveten om VEM Jesus är då vi är i bön inför honom! Det är inte MÄNNISKAN Jesus från Nasaret som vi föreställer oss när vi läser evangelierna. Nu är det DEN FÖRHÄRLIGADE KRISTUS som beskrivs i Uppenbarelseboken 1:14-17; 5:9-13
Samtidigt möter vi honom som vår överstepräst och som själv har varit frestad, prövad, i allt, liksom vi (Hebr 4:14-16).
Gemenskapen med Jesus, Hans närvaro, sker genom den helige Ande (Joh 16:7; 14:26). Jesus var tydlig med att han själv skulle lämna lärjungarna. Jesus är nu intill sin Fader som vår förebedjare.
Jesu närvaro sker i kommunikativ mening, ungefär som ett ”Skype-samtal” då du ser den du talar med och han ser dig.
Löftet om att Jesus ska komma tillbaka och försoningen då blir fullständigt förverkligad i total mening, ger oss trygghet i vår verklighet idag, när vi ser brister och sådant som gör oss besvikna. Vi VET att den frälsning vi tror på kommer att innebära att Guds herravälde blir totalt – 1 Kor 15:28

Nu ber vi tillsammans:

Tack Jesus att jag får möta Dig, min Frälsare, min Gud!
Tack att Du som är jämlik med Fadern, lämnade Din härlighet
Tack att Du var villig att bli som vi, en människa av kött och blod
Tack att Du tillät alla prövningar och alla svårigheter som möter oss
Tack att Du inte tvekade inför att dö på ett kors, istället för oss
Tack att Du besegrade djävulens makt över dödsriket

Nu kommer jag inför Dig, ovärdig, svag och med synd och skuld
Du Herre vet allt utan att jag behöver beskriva allt

Jag ber om förlåtelse och befrielse, upprättelse och förvandlande kraft
Jag ber om styrka att förändra sådant som är i konflikt med Din vilja
Jag ber om att Du ger mig andligt liv, hjälp mig att vara öppen för Dig

Herre Jesus Kristus, låt mig få känna Din närvaro
Herre Jesus Kristus, låt mig få se konkret att Du är med mig

Tack Jesus att Du har tagit emot mig och att jag får tillhöra Dig
Tack Jesus att Du kommer att ta emot mig vid evighetens gräns

Jag tror på Dig och vill följa Dig i tjänst för Dig under resten av mitt liv

Det är min bön inför Dig – min Herre och Frälsare!

Teologie Professor em Bengt Hägglund sammanställde skriften ”Kunskapsteori och metafysik i teologin” (2011). Han redogör hur det teologiska tänkandet under senare delen av 1900-talet påverkades och nu märks i vår tids predikan och kristen opinionsbildning.
Ett uttryck som återkommer i boken är ”religiös apriori” och anknyter till upplysningstidens filosof Immanuel Kant (1724-1804) som ansåg sig ha utfört en ”kopernikansk vändning” av filosofin i och med att han flyttade uppmärksamheten från de erfarna tingen i ”yttervärlden” till det erfarande subjektet. Med det menade han att han revolutionerat filosofin lika mycket som Kopernikus revolutionerade världsbilden på 1500-talet, då han hävdade att solen var i centrum för solsystemet och inte jorden, vilket man trott ända sedan Aristoteles dagar.
Teologen Anders Nygren citeras ganska mycket och hans idé var att ”vad som ger teologin vetenskaplig objektivitet är icke, att den refererar till en objektiv verklighet, inte heller att den stödjer sig på källor, som återger historisk verklighet, utan endast förhållandet att den ingår i den religiösa värdeupplevelsen och därigenom har del i den religiösa erfarenhetens allmängiltighet” (sidan 12 2:a stycket).
De kristna lärosatserna… får sålunda sin legitimitet, inte primärt från vad som står i Bibeln, eller från trosregeln eller från katekesens huvudinnehåll utan från den ”kristna värdeupplevelsen”, menade Anders Nygren.
Slutsatsen blir då att teologin kan formas helt oberoende av Bibelns innehåll och hellre av en filosofisk tanke som också präglade Anders Nygren, nämligen att kärleksbegreppet, så som det tolkas i vår tid, gäller som något större än Bibelns egna ord.
Så uppfattar jag Anders Nygren i den här boken.
Anders Nygren skrev boken ”Det bestående i kristendomen” och menade att ”teologin… ligger däremot vid sidan av det teoretiska området, där det är fråga om en referens till den objektiva verkligheten o h om vad som är sant eller falskt, såsom t.ex. i historia eller naturvetenskap” (sidan 13).
Professor Bengt Hägglund försvarar Bibelns sanningskrav och säger att det som utgör centrum i kristendomens meningssammanhang är kanske – när allt kommer omkring – inte ett ideologiskt motiv” utan historiska fakta” (sidan 19).
Det jag upplever viktigt att förstå är hur Anders Nygrens resonemang har påverkat till att vi i vår tid har en kristendomsförståelse som mer handlar om en filosofi om ”kärlek” som värdegrund i relation till etik och teologi… Har jag rätt?
Då blir vår viktigaste uppgift att ropa ut och ta upp kampen för att all predikan måste återvända till Bibeln som grund för varje område av kristen tro.
Yngre predikanter har påverkats av ytligheten och kan säga att det enda som är viktigt är att förstå att Gud älskar oss människor oavsett vad vi gör, hur vi tänker osv. Bibeln har däremot en genomtänkt etik, en historisk erfarenhet och beskriver Guds egenskaper med begrepp som både kärlek och vrede, med underbara löften och allvarliga varningsord.
Bengt Hägglund konstaterar: ”Inte bara i astronomi – liksom i andra naturvetenskaper – utan också i teologin är i vissa fall en referens till en objektiv, extramental verklighet en självklar förutsättning, ibland även utgångspunkten. Tron är inte bara tillit utan också försanthållande. Det som står i Bibeln och som är kristendomens grundsanningar refererar också till en jordisk, kroppslig och historisk verklighet.
Har jag uppfattat bokens innehåll rätt? Är det här viktigt eller är det här självkart för alla?
Stanley Sjöberg

Ibland får jag svåra frågor i anknytning till Webbkyrkan. Senast kom ett brev med följande fråga:
Håller Bibelns kvinnosyn om vi tror på alla människors lika värde? Hur kan man förstå uppmaningen att ”jag tillåter inte att en kvinna undervisar eller gör sig till herre över mannen, utan hon skall leva i stillhet” (1 Tim 2:12).
En sådan fråga är svår om man samtidigt hävdar att Bibeln är Guds Ord och normgivande för alla tider och gäller också för oss. Därför är det viktigt att läsa hela sammanhanget. Det finns något provokativt i beskrivningen av den här feminismen som ville göra sig till herre över mannen. Bibeln stödjer jämlikhet men inte ensidighet till förmån för varken män eller kvinnor.
Jesus respekterade kvinnor som budbärare av evangelium. Den helige Ande utrustade kvinnor som undervisade och hade ett andligt ledarskap. Däremot blev det fel om kvinnor ville utveckla en sådan feminism att de gjorde sig till herrar.
I vår tid finns det feminister inom kyrkorna som valt att leva i lesbiska relationer utan respekt för Bibelns syn på äktenskapet. Samtidigt vill de ha ledande positioner som biskopar och kyrkoledare. Kvinnliga präster ordnar ”sofiamässor” som ersätter Herrens Heliga Nattvard med Kristus i centrum. Det är sådant Bibeln varnar för.
Men står det inte också att kvinnan ska tiga i församlingen? Helt rätt finns en sådan kyrkoordning. De skulle inte avbryta predikan eller den gemensamma bönen med att diskutera mellan bänkarna. Det skulle man vänta med tills man kom hem. Den uppmaningen riktade sig också till männen att ”männen på varje ort skall be med heliga, upplyfta händer, utan vrede och diskuterande”.
Jag håller med om att Paulus kan misstolkas när han talar om för kvinnorna att de borde vara ödmjuka, eftersom det var kvinnan Eva som lät sig frestas av djävulen till olydnad. Men det var viktigt att säga med tanke på att de tydligen hade helt vilseledande idéer som de presenterade.
Bibeln håller med sina tydliga värderingar i alla tider, överallt!
Med varma vårhälsningar
Stanley Sjöberg

Idrottsplatsernas åskådarläktare var fyllda. Alkoholen flödade. Folk gillade att gå på teatern och det var populärt med olika spel om pengar. Våld och kriminalitet tillhörde vardagen. Kyrkorna hade förlorat dragningskraften. Pastorer och präster studerade och gavs högre akademisk utbildning, men elden hade slocknat. Så beskrivs det andliga läget i Wales i början av 1900-talet.
I drygt tio år hade en ung kolgruvearbetare ägnat sin lediga tid för att läsa Bibeln och i flera timmar varje dag be om en väckelse över landet. Det var Evan Roberts som år 1904 blev det synliga redskapet i den väckelse som inom några månader förändrade städer och mindre samhällen.
Inom ett år hade 100 000 människor sökt medlemskap i församlingarna. Många fler hade blivit frälsta och förvandlats från ett liv i kriminalitet, missbruk och ytlighet. Teaterlokalerna stängdes, krogarna avfolkades, idrotten förlorade sin attraktionskraft och kyrkorna fylldes. Gudstjänsterna pågick i flera timmar, med sång, bön, vittnesbörd och predikan. Kvällsmötena pågick ofta fram mot 5-tiden vid gryningen. Elden spreds över hela världen och blev den tändande gnistan bland annat för det som hände på Azusa Street i Los Angeles där pingstväckelsen föddes.
Kolgruvearbetaren Evan Roberts var 26 år när han efter en längre tid i bön fick ett Guds tilltal att samla människorna i sin hemstad och predika för dem. En metodistkyrka erbjöd honom att komma till en ungdomssamling. Det var en måndagskväll och sjutton ungdomar hade kommit för att lyssna. Evan Roberts frågade om någon hade ett vittnesbörd att ge. Efter en stunds tystnad gick en ung kvinna fram. Hon brast i gråt och sa att om ingen annan hade något att säga så ville hon i alla fall berätta att hon älskade Jesus. I samma ögonblick förändrades atmosfären. Alla greps av förkrosselse över sin andliga likgiltighet.
Själv hade Evan Roberts blivit särskilt gripen när han lyssnade till en frälsningssoldat som hette Seth Joshua. Han bad till Gud i ett möte att en väckelse skulle komma med förkrosselse, omvändelser och andlig upprättelse över landet. Han bad att Gud skulle ta ut ett redskap, på samma sätt som när profeten Elia fick vara med om hur Elisa lämnade plogen bakom oxarna på åkern och kallades av Gud in i en profetisk tjänst efter Elia. Seth Joshua bad att Gud skulle ta ut en kolgruvearbetare eller någon från landsbygden som inte hade något annat att lita på än den helige Andes smörjelse. Samtidigt bad Evan Roberts om att få bli döpt i den helige Ande. Under våren 1904 mötte han Gud i total hänförelse.
Det som kännetecknade väckelsen i Wales var den speciella sång som dominerade gudstjänsterna. Evan Roberts hade ett team av lovsångsledare med solister. De sjöng undervisande, innehållsrika texter med enkla melodier. En av den tidens främsta förkunnare i England, William Thomas Stead, skrev en tidningsartikel om väckelsen och jämförde sången med det han hade upplevt i Ryssland av ortodoxa kyrkornas körsång. De sjöng i flera stämmor, där texterna ofta var tagna direkt ur Bibeln. De sjunger kapitel efter kapitel ur evangelierna och nu blev sången också i Wales den främsta predikometoden.
Efter två år var Evan Roberts trött och sliten. Han drog sig undan i stillhet och framträdde aldrig mer offentligt. I januari månad 1951 dog han drygt sjuttio år gammal. Just då i januari 1951, började Gud använda Algot Niklasson i Sverige på ett liknande sätt. Det var förkrosselse, omvändelse, bön och den helige Andes unika närvaro. Tusentals människor blev frälsta, kyrkorna fylldes och elden flammade.
Vem ska bli ”profeten Elisa” år 2012? Vi kommer att vara med om en profetisk överraskning – snart!
STANLEY SJÖBERG